Nu, i kväll. Vi har städat och fixat tillsammans.
Trädgårdsmästaren hänger tvätten på sitt karaktäristiska vis dvs han liksom lägger plaggen över tvättlinan. Det kliar i mina tvätthängarfingrar. Jag vill sträcka, "slåut" och hänga i prydliga, släta rader. Vi har levt ihop i över 25 år och han hängar fortfarande tvätt som en 5-åring. Jag stålsätter mig. Han smågnolar och är huslig.
- Men vem äger de här små sockarn? frågar han förvånat och håller upp ett par som uppenbarligen måste vara mina eftersom det inte är hans.
-Jaha, dina men herregud så små fötter du har (bara det att han säger herregud gör att jag blir full i skratt).
Nu får jag äntligen anledning att säga de magiska orden som velat ut men som jag hållit på för att inte låta tjatig.
-Men du måste ju sträcka ut dom lite, så de går att få på sig sedan.
Trädgårdsmästaren drar lite förstrött i sockorna och gnolar vidare.
Efter tvätthängningen slappar han i soffan, jag kollar tvättlinan, slätar och sträcker ut mina toppar som jag jobbar i. Hatar att ha ärmen ihopskrövlad. Gillar inte att stryka heller för den delen. Gör som jag gör med det mesta, åtgärda nu och slipp merjobb sen.
Trädgårdsmästarens arbetströjor får torka precis som han hängt dem, lätt ihopknölade och helt efter hans devis: det fixar jag sen!
2 kommentarer:
Haha! Men huslig är han!! Min syster, hon med Ryafår i Duetten, hade en period när upphängning av tvätt var en speciell procedur. Att ta ut tvätten från maskinen, försiktigt ta kläderna ur bollen (Som blir av samlad tvätt från maskinen) och pilla ut en flik som klänypan kunde fästa i. Vilken bedrift, har aldrig lyckats sjäv. Har väl inte velat ...
Vad mysigt med bagarstuga! /Anna
Hahaha, skratt/ dottern
Skicka en kommentar