Nyklippta!

Tackor och baggar klippta och fina inför lamning och betessäsong. Utan all ull på sig så ser man hur alla ser ut i hull och kropp. Skulle nog vilja säga att alla är i fin form, ungtackorna som den här på bilden är också i bra hull. Det är bara flasklammet Prinsessan som är något i tunnaste laget och dräktig på köpet (då vi hade bagge som vigulant hoppade över till gruppen med ungtackor). Nu har jag chansen att ge lite extra foder sista veckorna även om det är i senaste laget.
Kolla förresten den oklippta som står vid foderbordet, bakom skymtar hans syrra. Det är lammen som kom efter trettonhelgen, de har vuxit bra på att enbart att dia och äta hösilage.

Eter att de klippts släpper vi dom så de kan gå och äta i lugn och ro, på morgonen innan klippning har de bara fått en liten hötuss som muta för att hålla sig lugna i fållan. Den här fållan är större till att börja med sedan när vi ska börja klippa så tränger vi ihop dom, det blir lugnare så då klipparen sen tar ut dom en och en.

Det är Martin som klipper våra tackor, vi har anlitat honom sedan han började som klippare för några år sedan, kan verkligen rekommendera honom då han har bra handlag med djuren och är lugn och metodisk. Även vi blir ju proffsigare på det här med logistiken och det underlättar ju förstås, t ex klipper vi på stallgången nu sedan vi bytte plats på foderbordet och helt sonika sågade upp en boxdörr som in och utsläpp vid sån här hantering, det är skönt att slippa bygga klipplats med skivor på ströbädden varje gång.

Högdräktiga tackor är lite vanskliga att klippa då de inte mår bra av att sitta på rumpan för länge och därmed kräver en erfaren klippare, det ska inte ta lång tid och samtidigt flyta på smidigt.
I år hade vi en tacka som inte klarade av klippningen och faktiskt dog, det var riktigt tråkig och obehaglig upplevelse för oss alla.
Det var inte en av våra tjockaste/gravidaste damer så det kändes högst oväntat och jag trodde först att hon skulle komma tillbaka. Men det visade sig att hon somnade in helt tyst och stilla, inga kramper eller spasmer bara en lång suck och sedan inget mer. Brrr det var ingen kul stämning bland oss tvåbeningar efter det dödsfallet, en ungtacka av finaste sorten såklart.
Var skönt när vi sedan kunde avsluta klippningen med baggarna som var relativt lätta att ta fram till klipparna den här gången och för övrigt inte så lätt att ta kål.

Samma fåtölj 27 år senare.

Tänk, så här satt jag för 27 år sedan, i samma fåtölj med en liten hungrig Nea. Nu sitter hon där själv med ett litet knyte!
Atle han punktmarkerar Nea och lillkillen, han är helst mitt upp i, fast det går ju inte såklart. När jag bär runt på liten bebis då är han gnällig och svansar runt. Väldigt intresserad av den lille men också sotis att inte vara mattes (eller någons) medelpunkt just nu.

Morgon, vinterkallt och ullrock!

Morgonbild från Höjden när stallbestyren precis är avklarade! Kurre kommer smygandes på vår isiga gårdsplan, det är vinterkallt igen så dagsmejan kom av sig. Idag har fårklipparn varit här, tackorna är friserade så de är fina och kortklippta innan lamningen drar igång strax efter påsk. Nu vill vi ju såklart inte har -20C på nätterna då de blivit av med ullrocken. Tackorna har det varmt inne hos sig men baggarna, de stackarna, har utomhustemperatur i sin box. Borde  skaffa sådana där föltäcken till dom, tänker jag varje gång. Blir det nu tjuvkallt får jag hänga upp en värmelampa åt dom, det har jag gjort tidigare och det brukar uppskattas!

Intagit förmiddagskaffe och snöröjning av växthustak

Vi dricker inte kokkaffe till vardags, hos oss är det en kaffevariant som används när vi gör upp eld utomhus.  De flesta norrbottningar, företrädesvis den äldre generationen, dricker kokkaffe men jag har en känsla av att det är fler och fler som pressar eller brygger. Iallafall, den här dagen är en kokkaffedag så trädgårdsmästaren gör upp eld och kokar förmiddagskaffet utomhus. Det smakar bäst så, med en doft av björkved och tinande snö samtidigt som Talgoxen tutar på i tallen vid växthuset, riktiga vårkänslor!

I växthuset gassar solen. Vinstockarna har fått några skopor med snö på sig så de inte ska vakna för tidigt. Tjälen är i backen ett tag till och minusgrader har vi på nätterna, det är trivsamt här inne i värmen trots avsaknaden av grönska.

Konstaterar att växthuset har klarat sig bra, endast någon trasig glasskiva behöver bytas ut men inget konstigt med tanke på den enorma snömängd vi haft i vinter. Taket är avskottat tre gånger, särskilt farligt för konstruktionen är när det blir drivsnö som lägger sig på ena sidan. Sådan belastning kan få det mest välbyggda växthus att "implodera".
Det är så lätt att glömma vi har ju växthuset mitt framför husets entré och mannen är van att röja snö av växthustak men ändå förbiser man så lätt när det är dags.

Finfin skare och mysig grillplats?

Bästa vårvintermånaden är mars. Superfin skare tack vare varma dagar och vinterkalla nätter. Enkelt att ta sig en promenad ut på de av knallhård snö täckta åkrarna. Snön har den här tidiga vårvintern redan packats ihop så det bara är 40 cm ute på vallen. Här hade vi en meter snö tidigare. Syrran kom traskandes över vallen i söndags, slapp gå i snöslask och ishalka då hon sneddade över markerna helt obehindrat.

Uppskottad grillplats tinar fort när backen kommer i dagen, ett trick är att strö ut sand eller aska, då tinar det ännu snabbare. Askan är ju inte så kul att få under skorna men bara man kommer ihåg det så är det inga problem att stampa av sig i någon snödriva.
Den här veckan ska det bli mer normalt väder, dvs kallt dygnet runt... den här försmaken på vår var bara tillfälligt. Visst har vi mysig grillplats btw? Fyller sin funktion iallafall, solen är det viktigaste och möjligtvis det som ligger på grillen en sådan här fin dag!

Utvärdering kallfarstu.

15 mars och vi har fått riktig blida! Det är kallt på nätterna men temperaturer på -10C för att sen på dagen bli så pass varmt i solen att snö och is tinar till riktigt snöslask. Den här tiden på året är inte kul med tanke på hur mycket sand och annat bös som kommer in  då man har hund och katt i huset. Evigt dammsugande och torkande av tassavtryck är något som hör vårvintern till.

Hos oss kliver man ju i princip rätt ut på gårdsplanen. Vi har inte ändrat på hur det sett ut kring entrén på huset när det gäller eventuell grusgång eller plattor. 

Det är bara hårdstampad gårdsplan med några stenar, så kallade kattskallar, nedgrävda i grässvålen för att göra det hela stadigare. Största delen av ytan med kattskallar hamnade iofs  under tillbyggnaden så vi får nog öka på med fler om vi ska behålla det ursprungliga utseendet.

En fördel med farstun är ju att en hel del grus hamnar på entrémattan. Den får man sopa av och dammsuga med jämna mellanrum. Det är iallafall bra att så pass mycket skräp fastnar innan man kommer inomhus.

Det känns som om kallfarstun alltid har varit en del av huset. Nu kommer vi nästan inte ihåg hur livet var innan vi byggde den. En sak är då säker, den här vintern har den fyllt sin funktion som snö och vindskydd till 100 procent!

Förr om åren när det snöade så klev vi rakt in i huset med snön yrandes runt benen. Det blev snabbt utkylt om man inte drog igen dörren snabbt. Sedan var det alltid snö på golvet innanför ytterdörren. Snö som snabbt smälter och blir blöta fläckar på golv och matta.

Men sedan vi byggde till med ett vindfång i form av en kallfarstu så slipper vi det. Man hinner sopa av sig snön, ställa in matkassar eller vedkorg utan att få in så mycket snö och kallluft. Katterna söker skydd här inne om vi lämnar dom utomhus mitt i vintern, de har sin korg med ett fårskinn som de kan rulla ihop sig i. Under våren kan vi ha våra odlingar här innan de ska vidare till växthuset.
Blir det regn och rusk under sommaren behöver vi inte skotta in alla skor och arbetshandskar som oftast ligger ute på "bron".

Den fungerar som en mellanstation för husets invånare, det är skönt att sitta här och lyssna på regnet som smattrar på plåttaket, katterna äter sin frukost ute på farstun så att de sedan kan gå vidare på sina "jobb". Jag tar också för all del gärna min kaffekopp och sitter i korgstolen här ute,,, för när vår- och och höstsolen skiner då blir det snabbt varmt och skönt i den här glasverandan. Redan i mars kan vi öppna ytterdörren till huset och släppa in ljuset och luften från kallfarstun.

Det är bara en sak som jag hade kunnat ändra på nu med facit i hand, och det är att vi hade kunnat kosta på oss en isolering i alla väggar, golv och tak. Inte för konstant uppvärmning, då tappar den sin funktion som klimatzon, utan bara en aningens för att kunna behålla värme och hålla undan draget. Det hade förlängt den tempererade säsongen med några månader både vår och höst.

Nu gjorde vi inte det, då vi från början valde mellan att göra en vanlig farstukvist eller en inglasad. Den skulle passa in på huset och gården, vara nätt byggd av tidstypiska material som gamla fönster och återbrukade dörrar.
Med ett uppvärmt utrymme hade vi snabbt hamnat i funderingar på isolerrutor, golvvärme, ytterdörr med sjutillhållarlås osv. Jag ser redan nu att det bygget hade blivit något helt annat än denna fiffiga lilla kallfarstu som så betydligt har förenklat livet under de olika årstiderna på den här gården.
Vi är jättenöjda!

Finväder, lilla familjen och livets elixir!

Härliga dagar vi har nu! Söndagen bjöd på finväder och bäst av allt, "lilla familjen" som kom på besök och premiärgrillade en korv i solen med oss. Blåsigt men med en temperatur på hela 5 plusgrader var det riktigt skönt (och ovanligt) vårväder hela dagen.
Vi som tillbringat lördagskväll med goda vänner provandes olika sorters rom var trots det kalaset hyfsat pigga på morgonen, frukost intogs framför Wasaloppet efter stallbestyr och sedan rullade söndagen på i sakta mak.
Ett av eftermiddagens stora projekt blev att ta ut den gräsliga halmbalen på 300 kg som vi sprättade för någon vecka sedan. Tyvärr hade vi rullat in den till fårhuset, så när jag öppnade den och upptäckte hur kass den var, full av jord och annan skit som inte kan liknas med halm, så var tanken att försöka använda den iallafall efter att ha skakat av den värsta jorden. Nu gick inte det då den var helt möglig längre in och på köpet började gå varm. En mögelbomb helt enkelt!

Det blev till att rulla ut den på golvet och sedan försiktigt grepa upp den på stora presenningar som vi sedan kunde dra ut på gårdsplanen genom höladan utan att damma för mycket med den. Tre stora lass blev det.
Det blir nog småbalar hädanefter, dyrare men lättare att hantera och så ser och känner man vad man köper när man lastar på släpet.

Bilden visar en stolt morfar och dotter som under söndagen har barnvagnspremiär på Höjden. Trädgårdsmästaren har förresten dragit igång vårbruket på sitt gamla företag. Han är mycket bättre efter några jobbiga månader med inflammationer i både höft, armar och skuldror.
Men nu äntligen är han mer sitt vanliga jag efter att ha haft en lång och stillsam vinterdvala. Att odla är livets elixir för den här gubben!